orville.

Jag antar att de flesta intresserade (och de som visserligen är ointresserade) redan har hört det: Hollywoodlegenden Tony Curtis har gått bort.

Han dog 85 år gammal igår kväll, i sitt hem i Las Vegas. Orsaken till dödsfallet är hjärtstillestånd.

Själv har jag endast haft chansen att se Curtis i en film, Some Like It Hot (Svensk titel: I Hetaste Laget) från 1959, och kan bara av att döma från en gestaltning redan säga att han är en fantastisk skådespelare. Trots sin höga ålder har han varit fortsatt aktiv inom skådespelarvärlden, och hans sista film (Morella) beräknas komma ut 2011.

En av hans mest kända filmer, om inte den mest kända filmen, är just Some Like It Hot, där han spelade mot bl.a. Jack Lemmon och ikonen Marilyn Monroe (även de två är döda, sedan länge).

Han är även känd för att vara förälder till Jamie Lee Curtis, tillsammans med Janet Leigh från Psycho.

Så är det dags att säga farväl till en av filmvärldens legender. Vila i frid, Tony Curtis.

Tänkte att jag kan börja skriva om några av de nya filmer som ska upp på bio i USA och Sverige varje vecka.

Vi kan börja vecka 39 med de amerikanska premiärfilmerna.

---

Det är en del storfilmer amerikanerna kommer att kunna se denna helg. Mestadels seriösa filmer.

Först ut är The Social Network. Ni har säkert hört talas om David Finchers nya film, som handlar om ett av de största internetfenomenen någonsin. Precis, det är facebook vi talar om. Men detta är inte en film om hur en människa skaffar sig facebook och gillar sig till berömmelse. Nej, den tar plats i hemsidans skapares liv, Mark Zuckerberg. Han ska nämligen ha stulit idén från sina universitetsvänner på Harvard. Filmen ska vara ganska dramatisk, iallafall om man ska döma av reaktionerna från de som redan sett den, och trailern. Apropå trailern. Jag såg den själv när jag skulle se Salt, och jag måste säga att efter att ha sett den, tänkte jag bara: "Du måste se den. Måste."

Trailern må vara ganska enkel, men extremt bra ändå. Musiken (en körversion av Radiohead's "Creep") passar in klockrent och filmen ser helt enkelt riktigt bra ut.

---

Nästa film:

Let Me In, en remake av svenska, starkt internationellt kritikerrosade Låt Den Rätte Komma In. Filmens miljö har förflyttats till USA och huvudkaraktärerna har bytt namn (Oskar-Owen, Eli-Abby). Handlingen är densamma som i originalfilmen/boken: Owen, en ung mobbad pojke som bor i en lägenhet med sin mamma, får en ny granne. En ung tjej, och hennes pappa, som förövrigt är en oerhört mystisk familj. Flickan lämnar aldrig huset på dagarna, hon är bara ute om nätterna. Och så är hon helt blek. Kan vara ute i kylan utan ens en jacka. Och vissa dagar ser hon ut att må riktigt dåligt. Men så träffar Owen henne, och de båda börjar bygga upp en vänskap. Snart inser dock Owen att Abby inte är som alla andra. Hon är långt mycket farligare.

Den svenska versionen, baserad på boken med samma namn, av John Ajvide-Lindqvist, hyllades som sagt över hela världen. Den fick priser i Storbritannien, USA och flera andra galor i Europa. Den hamnade på många "Best of 2008"-listor. Ja, framgången var ganska enorm. Så inte konstigt att amerikanerna köpte rättigheterna och påbörjade arbetet på en egen version. En mer skräckfilmslik variant. Jag var till en början skeptisk, men med Matt Reeves bakom regin kändes det något säkrare. Och i och med den första trailern blev jag ganska förväntansfull. Chloe Grace Moretz som spelar Abby, imponerade mig oerhört mycket i Kick-Ass, och att döma av trailern till Let Me In verkar hon inte bli ett dugg sämre. Trailern ger förövrigt ett gott intryck, filmens stil, och den till synes fina scenografin, lockar mycket.

---

Sist ut, Hatchet II. Hatchet II är uppföljaren till kultförklarade skräckisen Hatchet, från 2006. Filmen mottog en hel del hyllningar och glädjerop från inbitna skräckfilmsexperter när den släpptes. Den kom dock direkt-till-DVD här i Sverige 2007.

Åter till de amerikanska fansen. Filmen hyllades för att återvända till de klassiska skräcknormerna, och för sin "Old school"-stil (tagline "Old school American Horror"). Filmen var även något av en tounge-in-cheek-film som vågade driva med sig själv ("It's not a remake. It's not a sequel. And it's not based on a Japanese one.")

Alltså är uppföljaren, som släpps nu på fredag i USA, mycket efterlängtad. Handlingen är ganska enkel:

Marybeth, vår hjältinna från första filmen (tidigare spelad av Tamara Feldman, nu ersatt av slasherveteranen Danielle Harris) lyckas fly undan filmens ökända hemska mördare, Victor Crowley. Men hon återvänder till träsket, med ett gäng jägare, för att få sin hämnd på mördaren.

Själv har jag inte haft tid nog att se originalfilmen ännu, men har varit intresserad ganska länge. Och trailern till Hatchet II lever upp till vad folk säger om den första filmen. Den ser oerhört kul ut (missförstå mig ej, menar nog mer underhållande) och riktigt old-school.

Jaha. Då var det dags för första inlägget.

Jag heter Arvin.

15 år, från Göteborg.

Jag älskar film.

Jag älskar musik.

Jag dör för både och.

Ja, vad fan ska första inlägget handla om?

Vi kör på filmtips. Vad för film?

Vi kör på mina senaste inköp...

Jajamen, Arvin gillar att fynda DVD-filmer. Har en stor samling här hemma, som börjat öka rejält senaste året. I den hittar du allt från Scream och V För Vendetta till Fönstret åt Gården och High School Musical (fyfan, shame on me.)... Senaste tiden har det mest varit skräck, både gammalt och nytt (främst nytt, även om jag själv föredrar gammalt), och mest slashers.

Igår var man och surfade runt i Bengans och Mynt och Musik här på torget, och som vanligt hittar jag makabra fynd. Hade bara en hundring att slösa, annars hade jag köpt Kick-Ass direkt.

Första köpet blev från just Mynt och Musik, Final Destination. Hittade den i någon sorts "Platinum"-utgåva från New Line Cinema. Utländsk (amerikansk, rättare sagt) DVD, utan svensk text, men det är fan skönare på engelska.

Såg filmen för första gången i somras. Hade faktiskt ganska höga förväntningar, den är ju trots allt något av en kultklassiker och har gett upphov till 3 (snart 4) uppföljare, varav en var en katastrofal besvikelse.

Jaja, tillbaka till originalet. Ja, filmen gjordes under ett år då kvalitet faktiskt fortfarande räknades till en ungdomsthriller, år 2000. Den är oerhört spännande, och ganska snyggt filmad. Idén var ju först till för ett Arkiv X-avsnitt, vilket kan förklara varför den funkar så bra, och varför den är så intressant (jajamen, jag är ett stort X-Filesfan). Visserligen skulle jag inte kalla det en skräckfilm, men om man föreställer sig själv i situationen kan man nog tänka sig hur uppskrämda karaktärerna är. Skådespelarna är väl utvalda, spelar sina roller bra, men det är visserligen inga nya Tom Hanks eller Grace Kellys som vi ser i filmen.

Bästa scen: Utan tvekan öppningsscenen. Oerhört spännande, och intensiv.

Overallbetyg: En klar fyra av fem.

Så kan vi nu gå vidare, till nästa film jag köpte (på Bengans, förövrigt!). Heathers heter den, och kom ut 1987 (jajamen, jag gillar gamla filmer!), med en rollista som är såpass fin att den har Winona Ryder och Christian Slater i spetsen. I en biroll roller ser vi också Shannen Doherty (en personlig favorit). Även denna sågs i somras (två gånger på en dag, tro det eller ej.), efter en lång tids längtan. Hade nämligen hört så mycket gott om den, och filmens cast/crew var också oerhört lockande.

Så var det dags att se den, och jag förstod redan från början, att detta är en fantastisk film. Svart humor at its best. En oerhört ondskefullt underhållande historia som innehåller alla de där tjejgängsproblemen vi återfinner i Mean Girls, men med en fet jävla svart humor-tvist. Charmig, kvick dialog med en massa underbara one-liners, och fin karisma mellan skådespelarna.  Apropå skådespeleriet så är det nog ganska fantastiskt. Winona Ryder är sådär härligt stel i filmen (som vanligt), Shannen Doherty är grymt attitydrik som "thegoodgirlthatbecamethebitch" och Christian Slater må vara lite irriterande sliskig, och ibland känns han lite som en Jack Nicholson-ripoff, men hans flinande, kaxiga, mystiska karaktär stannar kvar i tankarna länge efter filmen. Och så är det nog ett extra plus i kanten för alla som älskar åttiotalet, då filmen har just alla de där pinsamma kläderna, och innehar en kraftig åttiotalskänsla filmen igenom.

Okej, nu när jag har skrivit ett novelllångt första inlägg, och hoppas ni är nöjda. Som ni ser var även ett Franz Ferdinand-album en del av fynden, men den får jag skriva om senare. Aja, nu får ni ha en trevlig kväll, typ. Eller morgon... Ni, förresten?!

Okej, har fattat ett viktigt beslut om bloggen nu.